Idag, hade vi en bokad tid till barnläkaren.  Väl framme på Karolinska sjukhuset ( Flemingsberg) märker jag att skyltningen är minst sagt usel. Antingen ska man ha väldigt mycket tid på sig för att lunka runt och hitta det man söker ELLER så får man ha tur och träffa någon (tålmodig) student som agerar vägvisare den 75.e gången den dagen. Man måste gå igenom hela universitetskomplexet och halva sjukhuset för att komma fram till huvudentrén och informationen (?)… En av skyltarna som fanns vid hissen visar antagligen avdelningarna. … men vilka avdelningarna är står det inget om…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vidare kommer vi till barnläkaren (en snäll en), som gör en vanlig läkarkontroll (mäta blodtryck, vikt, längd). Jag märker att doktorn är färdig och frågar vad som hände med ultraljudskontrollen (det är ju för den vi kom dit).  Barnläkaren svarar att i Sverige så får barnläkare inte göra dem här undersökningarna, för det måste göras av röntgenläkarna (?). Min hjärna tar inte in detta, då detta är en helt vanlig ultraljudskontroll som varenda barnläkare i Tyskland gör. Läkaren ser att vi fått en remisstid i november (?). Jag frågade om vi kan få undersökningen idag. Den tar 10 min. Men nej, röntgenavdelningen är fullbokad…

 

Negativt:
Karolinska är det sämsta sjukhuset jag har sett vad gäller skyltning. Pinsamt…
Att skicka en remiss till specialister för att de ska ta blodtryck och blodprov istället för att ta hand om svårt sjuka barn är en skymf mot alla sjuka barn och mot läkarkåren i sig. Det är extremt ineffektivt att specialister utför det arbete som en vanlig sjuksköterska kan göra på en vårdcentral. Alla förlorar på detta. Det konstigaste av allt tyckte jag ( förmodligen en kulturkrock Tyskland-Sverige) är att patienterna sitter där tysta utan att klaga ?? Vad har hänt med Sverige de senaste 10 åren???

Positivt: den störta ambulansen jag har sett. Väldigt cool… 🙂

 

 

och ultraljudsundersökningen, någon “lämnade återbud” så vi fick den gjord ändå 😉 Tack snälla läkare…